MOGI » Paris

Jag vill tillbaka.

Mogi — Wed, 03 Sep 2008 13:38:29 +0000

Idag på tolvan hem från skolan så satt det 2 franska sockersöta pojkar i 10-11 års åldern iförda i propra Ralph Lauren outfits och samtalade. Satt ju bara 2 meter bort så jag satt och lyssnade på vad de pratade om, mestadels om skolan och olika hobbys. Gulligt. Så jämförde jag när svenska killar i samma ålder pratar, minns en grupp killar från Äppelviksskolan i samma ålder som satt och vräkte ur sig elakheter mot varandra, så ouppfostrat, så störande att lyssna på. Byxorna höll tom att trilla av dem då de balanserades på de små taniga skinkhalvorna. Franska barn ska ni veta, de är uppfostrade så det skriker om det.

Jag minndes tillbaka på min tid i St.Germain en Laye (Västra Paris) där jag bodde 2 år med min familj, wow, vilken tid det var. De färska baguetterna direkt från bageriet på morgonen, de härliga shoppingrundorna i Paris på helgerna, privat golfläraren Jean Philippe på den stängda golfklubben Golf de St Germain som vi var medlemmar i. Varje Söndag hade jag min privatlärare som kom till vårt hus i matte och franska, sen så åkte vi ut till golfklubben för att äta en härlig brunch på restaurangen följt av golf lektioner för att sedan spela en runda. När man ser tillbaka på helheten, vem tusan får vara med om allt jag fick?

Veckodagarna spenderade jag med mina underbara vänner på Frankrikes 3dje bästa skola, Lycée International, där nivån är så hög så ni kan inte förstå förens ni spenderat 2 år där. Ingen fashionshow, inge backstabbing, inge drama, bara genomtrevliga människor från hela världen. Och jag är så tacksam att kunna resa vart jag en kan tänkas vilja på denna jord och alltid ha en vän där med ett öppet hem.

Alla mina 8 år utomlands är jag så så otroligt tacksam för. Det har verkligen gett mig perspektiv på hur vi lever i Stockholm, hur vi prioriterar och behandlar varandra. Rätt jäkla svinig stad.

Vårt fantastiska hem i St Germain en Laye, har inte vart i Paris sen den dagen vi flyttade, måste ändra på det snart.

Första hotellet vi bodde på innan vårt flyttlass kom med våra möbler, Henri le quatre i St germain. där även bearnaise såsen "uppfanns", makalös utsikt från hotellrummen, en panorama vy över hela Paris.

Jag saknar det verkligen.

Paris nostalgi!

Mogi — Tue, 18 Mar 2008 22:01:20 +0000

Min älskade syster är nu i franska alperna och åker skidor med ett pit stop i Paris där hon och J åkte till St germian en laye (20 min med tunnelbana från Eiffeltornet) och checka in vårt hus vi bodde i mellan 2002 – 2004. Jag saknar verkligen Paris. Speciellt Paris under våren. det var någonting verkligt speciellt med den doften. Och de små butikerna man gick till för att handla. Vi gick alltid till grönsaksbutiken sedan bageriet, sedan kötteriet, sedan osteriet! Önskar att vi kan flytta utomlands igen, men denna gång till Rom, en stad jag älskar med hela mitt hjärta

Det magiska med mjölkpaket

Mogi — Fri, 08 Feb 2008 00:00:08 +0000

Titta på baksidan av erat mellanmjölks paket, titta längst ner där de pratar om Bearnaise såsen. De nämner förorten till Paris vi bodde i 2002-2004 –> St germain en laye! <3 Där såsen faktiskt tillagades för första gången! Innan vi fick tillträde till våran bostad så bodde vi på Pavillon Henri le quatre (där såsen "uppfanns")! otrolig panorama utsikt över hela Paris hade man från deras hotellrum.

Varje morgon så åt vi frukost i the exact same rum där kocken Monsieur Bearnaise stod och koka ihop den mycket kända och goda såsen

Även solguden bodde i SGEL i allra högsta form, han föddes iaf här , hur mycket tid han sedan spenderade i detta slott är ju en annan story, 4 minuters promenad från vår recidence, mycket fördelaktig park att promenera i.

Tänka sig vad mjölkpaket är lärorika

Mina 2 år i Paris – St.Germain en Laye

Mogi — Sat, 03 Nov 2007 10:27:51 +0000

Har fått lite undringar om hur det var att bo i Paris i 2 år. Lämna vänner och sitt liv i Stockholm för att komma till ett helt nytt land med en helt annan kultur o för att inte nämna den franska skolan :O Ska inte skriva överdrivet långt, utan rätt kortfattat

Mellan 2002 -2004 så bodde min familj i Paris- pappas jobb förde oss dit som även Italien och Belgien. Jag blev riktigt glad när jag fick reda på att vi skulle flytta till Paris! något nytt! spennandeee! Tyvärr så var ja tvungen att lämna mina bästa vänner hemma i Stockholm men jag var inte orolig, för vi står varandra så nära så jag visste vi skulle hålla kontakten.

Här bodde vi i 2 år

Skolan jag och jenny gick på är Frankrikes 3dje ledande bästa skola, eller så var det nummer 2 med hela 3000 elever från dagis till Terminale (åk 3). Lyckas du med bra betyg här ifrån kommer du in på vilket universitet du vill i hela världen. Om du går ut med 16/20 på din slut BAC så räknas det som ett 20.0 i svenska betyg. Men att lyckas på bacen – good luck säger jag bara!

Jag sattes in i 5ème FS. Jag var 13 år gamal och hade läst 1 års franska. Nu hade jag 1 år på mig att lära mig det flytande för att sen till 8an sättas in i en helt fransk klass! Skolan vi gick på heter Lycée International. De har 11 sektioner, varje sektion representerar ett land, man hade 80% av sina lektioner på franska och 20% på sitt egna språk tex jag hade svenska och historia med min svenska klass.

Så mycket som man fick jobba i den skolan har jag nog aldrig vart med om! Rekordet var 5 prov på 1 dag. Man gick från ena provet till ett annat! I genomsnitt hade vi 15 läxor i veckan, rekordet ligger på 27 läxor på 1 vecka. Man började vid 09.00 och slutade kring 17.05. I 8an var min värsta dag Torsdagar…då började vi dagen med 2 timmar matte och AVSLUTADE dagen med 1 timme matte men den ökande Madame Van parys ( aka vampire) som mer än gärna skrek hur hon ville hänga upp elever på krokar på väggen och fick eleverna att börja gråta när de skulle räkna ut ett tal på tavlan.

Franska grammatik lektionerna var iof värst med Madame pancmaille roux. Vi hade alltid hennes lektioner i korridoren längst ner i skolan (6 våningar hög skola) och jag minns att jag o simon brukade stå och skaka innan hon kommit. Hon brukade alltid hacka på oss svenskar, alltid frågade hon oss att rabba upp verben i de olika formerna.

Men efter ett tag, efter jag scrat 18/20 och 20/20 på flera prov irad så lät hon mig vara. Samt Mme Van Parys, ibörjan bad hon mig flitigt gå fram till tavlan för att lösa ett problem men efter hon märkte att jag kunde räkna ut de olika uppgifterna så blev man inte lika rolig längre, hon ville ju ha någon att hacka på, kunna skrika lite på etc.

Men nu kanske det här låter som 2 mardrömsår men det var det verkligen inte! Så många vänner för livet som man fick under den här perioden! så många otroliga människa från hela världen! Jag känner 1 eller flera från nästan varje land i hela världen, inte alla såklart men iaf 50%.

Utan Tihana (australien), Andrea (norge), Lucia (spanien), Laura (belgien), Jessica (sverige), Emma (sverige), Hanna (sverige) så hade jag inte vart den personen jag är idag. Så roligt som vi hade det Det som var så härligt med den här skolan var att alla var i samma sits, föräldrar som hade internationella yrken, rest runt i världen, bott på många olika ställen (emma, hanna o jag bodde ju tex i Belgien samtidigt men lärde inte känna varandra förens nu i paris) Alla var med alla! det fanns inge skitsnack, det fanns ingen mobbing, alla var öppna för nya människor någonting jag tycker vi saknar i svenska skolor.

Visst saknade jag Stockholm och vännerna i Äppelviken men jag flög hem 1 gång i månaden för att gå på Eastman instetutet så jag kom frekvent och hälsade på o dt var alltid lika kul

Lucia ——————–> Laura ————————-> Jessica——————-> Emma

Tihana och Leanne! ———————————-> Hanna———–> Andrea

Underbara människor! The best!