Jag tänkte ta tillfället i akt och berätta om vad som syns på min högra underarm. Kommentarer har trillat in från mingelbilden från V där man ser min arm. Vissa frågar trevligt vad som hänt och andra mindre trevligt. Det som syns på min arm är en tredje gradens brännskada som jag fick när jag var 4 år gammal och bodde i Waterloo med familjen då kokande äggvatten välte över från spisen och hälldes ut över min arm samt mage. Jag fick en andra gradens brännskada över magen då det kokande äggvattnet kom där men den har läkt bort då det blev en andra gradens brännskada.

 

Jag har under hela min uppväxt haft komplex över att visa min arm då man ser brännskadan. Jag ville enbart bära långärmade tröjor så brännskadan täcktes. Har fått höra elaka kommentarer genom hela min uppväxt, minns en ny kille i klassen i 5an som kläckte “Är det en cp skada eller?” det första han sa när han såg min arm. Den kommentaren bär jag med mig i mitt minne än idag, det sätter spår. Jag minns klumpen i halsen jag fick och hur tårarna byggdes upp inom mig, vilket dom gör nu också när jag tänker tillbaka på det.

 

Först när jag var runt 16 år så började jag se på brännskadan som en del av mig, och ingenting som jag ska dölja eller skämmas för. Vi har alla våra ärr som visar på våra livserfarenheter. Ärr som format oss till den människa vi är idag. Jag tror inte jag hade vart samma person utan min brännskada. Den har lärt mig så mycket om livet, att visa ödmjukhet inför människor, att aldrig någonsin vara elak mot någon. För jag vet hur det känns att ärras båda på det yttre samt det inre. Jag vet hur de kommentarerna lever kvar inom en. Men jag håller inget ont emot de människor som vart elaka mot mig, de visste antagligen inte bättre.

 

minarm