Jag blev så otroligt besviken när jag läste nyaste numret av VeckoRevyn. Vem är det dom har intervjuat egentligen? Jag känner inte ens igen meningarna. Jag har aldrig någonsin sagt “Då vi alla kommer från fina familjer så äter vi ju middag hemma”. Jag höll på att trilla baklänges, det blev nästan komiskt.

Vart tog mina ord vägen undrar jag? Jag satt och berättade om hur vi brukar sitta hemma och föra med kanske lite snacks, chips och dipp, riskakor, det som finns nära till hand. Lyssna på lite radio och bara umgås. Istället så sätts det ord i min mun och känner inte ens igen texten.

“Jag hatar hamburgare!” Har jag aldrig någonsin sagt heller. Jag älskar hamburgare, speciellt hemmagjorda. Det jag sa var att jag hellre tar en macka och ett glas mjölk när jag kommer hem istället för att stanna vid McDonalds.

Det är helt otroligt hur en artikel förvrängs av den som skriver. Jag är verkligen otroligt besviken. Den intervjuen jag gav var ärlig och härlig. Den här gav mig verkligen en tankeställare till nästa gång jag ställer upp på en intervju.

Och nu läser jag att min dansmove är “Står och vifftar och flaxar med armarna samtidigt som jag hoppar”. Jag sa att jag anpassar mina moves beroende på låt. Jag är helt mållös.