Först och främst så vill jag tacka er läsare som öppnade upp era liv för mig efter inlägget om att ätstörningar inte är något att skämta om. Jag svarar på varenda email som dimper ner i min inkorg! Jag tar mig tid att läsa igenom varenda ett med full omsorg och svarar med lika mycket kärlek och omsorg på varenda ett! Jag höll på att börja gråta igår när jag fick ett svar från en tjej som verkligen mådde otroligt dåligt, nästan självmordstankar och jag med mina ord nu fått in henne på en ljusare stig här i livet. Det värmde i hjärtat något fruktansvärt! Jag may not be a Dr.Phil men jag har ett hjärta som brinner för att få folk att må bra och med det kan man komma quite långt. =)

Nåväl för att återgå till gårdagen så lyckades jag få muskeldrag i båda mina vadmuskler när jag spurtade i 120 km /h till tolvan för att inte missa den igårkväll, det gjorde så infernaliskt ont, vadmusklerna fick väl panik när de blev tvingade att göra en rörelse de inte gjort på år och dagar. Men idag känns det lite bättre. Det är jag tacksam för då jag ska gå runt en hel del idag.

Har precis ätit upp min chokladinspirerande frukost bestående av Nestle – Nesquik, spröda puffar av vete, majs, ris och kakao (33% fullkorn, fabulous) med massa mjölk samt två goda Nutellamackor (och ännu mer mjölk). Nu känner jag mig helt laddad för mötet som jag måste börja göra mig iordning till nu. Vi hörs senare!