Mogi diskuterar

 

Satt och hostade ikapp med programmet “Dr.90201″Tv400 ikväll. Satt i fosterställning i soffan och tittade med förskräckelse mellan händerna. Det handlar om plastkirurger i Beverly Hills, det kom in kunder som ville sprätta up brösten, näsan, läpparna, låren, tjofadderittan vad det sprättades! Blodet flög och köttslamsor kapades, Förstod inte hur jag kunde hålla ut den halvtimmen jag faktiskt tittade, jag avskyr att se operationer live.

 

Jag tycker det är så jäkla fint med det naturliga, jag kan inte rå för det men man ser det på en gång om någon har lagt sig under kniven, vissa fall tydligare än andra. Att plastkirurgi anses vara något “normalt”, speciellt bland unga kvinnor idag tycker jag är absolut hemskt. Att vi tittar på det onaturliga som något naturligt får min mage att krampa. Jag tror tyvärr inte att jag kan övertala unga att de är vackra och duger som det är, ingen kan, vårt samhälle är redan för dekadent, det har gått för långt, det är försent.

 

Jag är lång, smal, plattbystad och plattrumpad, men jag skulle aldrig lägga in implantat i mina bröst, eller i min rumpa för den delen, det verkar vara den nya grejen. Många anser nog att vara småbystad som icke perfekt, man ska sträva efter idealet av stora bröst, det är kvinnligt, det är det snyggaste, först DÅ är man fullbordad. Men jag är fullbordad i mina ögon, och det är det enda som betyder något. Att gå och leva ett liv där man konstant söker bekräftelse från andra är ett liv som är dömt till olycka och missnöjje. Min vän X opererade bort en otroligt snygg leverfläck som hon hade lite ovanför läppen, hon tyckte inte alls om den, men alla tyckte hon skulle behålla den, det var utmärkande för henne. Jag tycker att “brister” är vackert, det är det som gör oss till människor. Ingen är perfekt, men det är det som ingen vill verka inse dessa dagar, vi har utvecklat ett samhälle där perfektion är det enda eftersträvbara och inget mindre än det accepteras. Vad är perfekt egentligen? För mig existerar inget så som “perfekt”. Om man strävar efter det “perfekta” så är man förlorad.