Men jag tycker även långdistansförhållanden är otroligt förstärkande för ett par. Det visar på att relationen har styrka och förstörs inte bara för att man är ifrån varandra 2-3 dagar. Tror det är väldigt destruktivt när ett förhållande kommer till den fasen att båda parterna helt utesluter deras tidigare liv och spenderar tid 24/7 med varandra. Tycker det är bra att kunna få känna: saknad, längtan, tiden man spenderar ifrån varandra det är då man verkligen känner.
Visst är det en fin tanke att man inte kan leva utan en person, men om du inte kan leva utan denna person så kan du inte känna stor trygghet i digsjälv eller det liv du levde innan du träffade han/henne. Vilket jag tycker alla ska känna innan de påbörjar ett förhållande. Är du inte hel som person och nöjd med den du är och det liv du lever så kan du inte släppa in någon annan i ditt liv.
Jag skulle aldrig kunna se en kille stoppa mig från att leva mitt liv, speciellt i den här fasen i mitt liv där jag vill ut och resa, upptäcka världen, ta reda på vad jag vill göra. Att jag skulle stanna hemma istället för att ta chansen och gå på en one of a kind fashion utbildning är som att inte låta sigsjälv utvecklas. Samt att man känner osäkerhet i om förhållandet kommer överleva tiden man kommer vara ifrån varandra. Om kärleken mellan personerna är äkta så kan man vara åtskilda 6 månader. Att hindra sin partner från att göra det han/hon vill bara för att man vill ha han/henne nära tycker jag känns väldigt egoistiskt.
Jag vet inte om jag någonsin upplevt kärlek, när det väl kommer så tror jag det kommer slå en som en komet i huvudet och då kommer man veta, men tills dess så får man leva sitt liv och när kometen kommer så känns den, var så säker.
Kommentarer
Ja men jag tyckte väl du var bekant ju! Du var svinsnygg i Miller jackan. Kör på den tjejen!
/Mimmi, hjälpte dig å din vän idag på NK
hahaha a fan va sjukt. Stockholm är mindre än man tror!
Men jag måste spara varenda liten jävla riksdal till USA nu! 
Ja lätt att du ska! Den är äckligt snygg! Å det sköna är ju att typ INGEN kommer ha en likadan! Jag ville själv ha den, tänkte hänga undan den direkt när den kom in
Sköt om dig tjejen
Önskar att mitt ex kände likadant som dig…då kanske vi skulle fortsatt att vara tillsammans. Vi kom till en punkt där han ville ha allt på en gång, ville att jag skulle flytta in till han och jag kände mig inte redo. Han ville detta redan i början av vårat förhållande men han accepterade då att det inte var rätt tid att göra det. Jag var tillsammans med han i mer än 3 år och så tog han upp samma sak igen och jag var inte heller redo då. Varför jag inte ville det var för att jag kände att jag fortfarande ville bo själv och ha mitt liv, pluggar i högskolan just nu och känner att det bästa var att koncentrera mig på studierna och mig själv och självklart ville jag ha han också som min kille men jag var inte mogen nog att flytta in hos han..kändes som att jag skulle glömma vem jag var och bara koncentrera mig på han och det var just det jag INTE ville. Så jag sa att jag inte var redo då, så han gjorde slut helt enkelt. Har han älskat mig då under alla dessa 3 år elr? Man kan väl inte göra sluta pga att man inte delar samma tanke eller åsikt? Detta hände i april i år..så det har gått mer än 6 månader men jag älskar han fortfarande, ska jag jämka mig med hans förslag eller ska jag stå för min åsikt och tanke men ändå vara olycklig för att han inte är med mig längre?
Tack Mogi att du skrev detta inlägget..det fick mig att bli starkare..=) Kram
Du Suzanne…
Sjukt starkt av dig att säga vad du tycker till ditt ex. För man ska fan inte lägga sitt liv åt sidan för någon om det inte känns heeelt hundra!
Jag struntade i att åka på college i USA, fullt stipendium för fotboll, rubbet. Jag är så glad att jag fått min chans nu iagen, för min kärlek (by the way, det var min absolut första kärlek, min första pojkvän och den jag litade på mest i hela världen) bestämde sig för att vara otrogen och sen bli tillsammans med min föredetta bästa vän. Jag var tooootalt förstörd. Det här var alltså killen som jag höll på att förlova mig med.
Så en sak har man ju ialf lärt sig, man ska verkligen ta hand om sig själv och sina egna drömmar innan det är för sent!
Suzanne: Gud va härligt att höra att jag kunde ge lite insikt
Jag tycker inte du ska ge upp på kärleken. Jag tycker du ska prata i klartext med ditt ex och säga precis vad du tycker om situationen, säg:
"Jag tycker det är jätte trist att du gav upp på våran kärlek, det har gått snart över 6 månader men mitt hjärta brinner fortfarande lika starkt för dig. Jag hoppas du förstår att det här inte handlar om att jag inte vill bo med dig, det vill jag absolut göra, i framtiden, du är den jag vill dela mitt liv med. Men det är i nuläget inte rätt tidpunkt, om vi skulle flytta ihop nu så skulle jag inte kunna finnas där till hundra procent, och det vill jag att jag ska finnas när vi tar ett sådant stort steg i vårt förhållande. Känner mig besviken att du valde att avsluta det fina vi hade, du gav upp på oss för ett beslut som känns rätt egoistiskt i mina ögon, vi måste kunna respektera varandras åsikter och tankar, det är ju basen i ett fungerande förhållande. Om du tror på vår kärlek så finns jag och hela mitt hjärta här för oss"
jag skulle säga eller skriva något sådant om jag vore du, men nu vet jag ju inte hela storyn, men typ någe spnt =)
Vilket intressant inlägg!
Men vad menar du med "jag vet inte om jag har upplevt kärlek"? Pojkvännen då?
du har verkligen blivit riktigt bra mogi!!! fortsätt så!
"Jag vet inte om jag någonsin upplevt kärlek, när det väl kommer så tror jag det kommer slå en som en komet i huvudet och då kommer man veta, men tills dess så får man leva sitt liv och när kometen kommer så känns den, var så säker."
uhmmm…trodde att du hade pojkvän? Är inte nmed nu hahaha…vem är 'Björnen'?
Jennie: han är någon som jag träffar, vi ser vart det leder..
Jenny: "björnen" är killen jag träffat sen februari, vi ser vart det leder…jag gillar honom jätte mycket, men jag vet inte om jag känner kärlek. Det är ett sådant starkt ord.
bra text, skönt med lite ordentligt djup här! Och jag håller med dig, att vara ifrån varandra är ett hälsosamt prov för ett förhållande. Klarar man det skulle jag vilja påstå att man klarar det mesta!
Men.. jag önskar att du kunde lära dig att använda ordet "honom"…
Tack så mycket Mogi och Mimms!
Mogi, det var så underbart det du skrev..ska nog ta tag i detta och prata med han och så får vi se ifall han fortfarande vill…jag har en känsla att han redan har gått vidare och inte vill ha mig som sin flickvän igen utan bara som vän…men jag ska ge det en chans…för att ifall jag inte försöker kommer jag kanske ångra mig sen. Jag förlorar ingenting mer än vad jag redan har förlorat ifall han säger nej. Men jag är jävligt rädd att få höra de orden…"nej, tror det är bäst att vi bara är vänner", men men…håll tummarna för mig..;)
Tack igen Mogi…
aldrig upplevt kärlek? har du inte pojkvän? hemskt för honom att läsa det…