Jag har alltid vart nykterist, hela min uppväxt, jag är den som ber om ett glas mellanmjölk på festen och står och skrattar som besatt, alla som ser och hör går fram och frågar, åh, vad har du för drink? en sån borde jag köpa! Jag har helt enkelt aldrig kännt ett behov för att ta till alkohol för att bli road eller roa andra, det lyckas jag bra med utan substansiella adderingar. Som roligast har jag med mina fina bästaste vänner kring en härlig middag, med mellanmjölk i glaset, det är då jag mest sannoligt viker mig trippelt av skratt på golvet och skrattar mig tårögd, det finurliga med det är ju att man minns det morgonen därpå.

Nej, jag kommer aldrig bli en del av eller någonsin förstå de ungdommar som mer eller mindre bygger upp deras vardag och sociala liv kring alkohol, det känns rätt misslyckat i min åsikt. Jag kan aldrig se migsjälv som 23 åring på diverse partyort helt kalaspackad, det känns som man kan ha den perioden/fasen i visst, några månader eller kanske 1 år, men om man vinglar runt som 23+ ig så känns det rätt pinsamt, då har man bättre saker för sig. Då tar jag några ekonomi kurser i New York, skaffar mig ett internship i Los Angeles på Vogue eller något, man håller på att bygga upp sin framtid, sin karriär, man shot racar inte på en bar.

Men som sagt, jag talar för mig från min ståndpunkt, om ni stormtrivs i alkoholens sällskap så är jag glad för er skull att ni hittat någon form av glädjekälla.


En helt alkoholfri mogi i nyhamn.