I Spanien/Italien/Frankrike så är man ju så van att fransoserna ropar och har sig när man gick förbi, I Californien så blev Cody förbannad då han inte kunde gå på en väg med mig utan att 5 bilar tutade och ropade, haha okej nu låter det här som ett jälit självgott inlägg men det är inte alls det jag kommer komma till som slutsats! iaf! jag är en rätt så blind och döv människa när det kommer till killar i min omgivning, jag letar inte efter uppmärksamhet och därför så ser jag den inte, har bättre saker att finurla på än att bli impad o ba "waaoooooow dom där grabbarna i den där pick up trucken honkade åt mig,, woohoooo, high fiiiive to meee"

Men nää i Sverige så är det endå rätt chell, visst, utlänningarna gör rätt mycket väsen för sig, men om en katt skulle ta på sig en kjol så skulle de busvissla åt den med så det är bara att ignorera. De svenska killarna däremot vågar sig fram på krogen efter 10 drinkar och 18 shots och får ut sig "flaaaaeeeen vaaao duu vaaa söööt daaaaooo" eller på facebook har jag märkt, jag tycker det är rätt komiskt, vart är romantiken påväg? gees ! men det kan man ju ta med en klackspark, men att jag nu har märkt att svenska killar börjar tjoa, då blir jag besviken, satt och väntade på tolvan, så åker en bil förbi med 2 killar i 18 års åldern och tjoade efter en ur fönstret, jag förstår inte varför? tror ni att vi tjejer blir så betagna av era busvisslingar från bilen så vi känner direkt instinkt att springa efter bilen o ba "heeey youuu merry me paaaleeez"

eller hur tänker ni? varför? måste ni befinna er i ett rörande fordon för att våga ta steget? va? va?!


ready tobe honked at, rajt?