Godmorgon på er, uppe med tuppen! Jag svär till gudarna, jag var uppe 07.30 idag, vaknade i en främmande säng, omtumlad, försökte hitta mina kläder, och sprang, sprang, sprang…..haha as if! vaknade upp med nackspärr i kriss’ vardagsrum, tvn fortfarande på, vi försökte kolla på film, alla var ute och roade sig, inte vi, och vi lyckades inte ens med konststycket att förtära 120 min rulle. La mig med våfflan på golvet, solen sken in genom fönstret i tv rummet på övervåningen så en bit av golvet blev upplyst, där låg våfflan och mös, jag joinade henne, inte det skönaste jag vart med om, då jag kände vartenda ben och knota i min kropp pressas mot trägolvet.

Tjenare sitter hemma hos kriss! Hela dagen har spenderats i stan! Jag åkte in själv med träffade på 4 av mina käraste vänner helt random! lite galet! Vi satte hos på Waynes Coffee tvärs över NK och åt, åt och åt, jag tog en toast, parma, mozzarella, tomat, jätte god! så svepte jag det med 2 hallon smoothies Blev även lite shopping, det kan jag iof visa imorgon när jag kommer hem Efter vi shoppat lite till så gick jag och kriss till Espresso house stureplani för att äta lite till jag tog en varm choklad med vispgrädde och marshmellows samt en hazelnutbrownie och en hazelnutchoclatmuffin. Vid 9 tiden så begav vi oss hemåt, typ då alla började ta fördrinkar på sturehååååååååååååååååååååååååf och utäääkompagniiiieeeeeet, men inte jaaaaaaaaaaag och kriissss för vi gjorde något annnaaaaat hahahahahahahhahahahah HAAAAAAAAAAAAA HAAAAAAAAAAAAAAAAA, vi åkte schem och träffade på emilia helt raaaandom i alviiiik, vi ba TJAAAA LÄÄÄÄÄÄN!! vi hyrde film i videobutiken, den flintskalliga killen med fina ögon men ändå ledsen själ var där och var trevlig men endå inte…vi drog på stort och köpte 2 klubbor, 3 kr styck som aldrig tog slut, man slicka o slicka men salivet räckte inte till, så hyrde vi Mr.WoodCOCK. Påvägen från le videobutik till kriss’ hus så luktade det rännskita så jag sprang men kriss satte sig och lukta…..ja ba ….ok…..sen åkte det förbi en bil som började tuta efter oss, vi måste ha utsrålat värsta sexyness jueee! hohohohiihihhaha sen vid övergångstället vid alleparken så åkte det förbi en bil innehållandes 2 bättre looking 20 åringar vars ögonglober höll på att skela sönder sig när de såg oss två lollipop gööörls, vi ba tihi, vi dont vanna cause a carcrash……………ellerrrr????

Nu ska vi gå och klämma ut en äkta BN….vet ni vad en BN är? NÄ JUSTE!!! suckkeeersss!!

På tisdag kan jag meddela värsta ruuuliga grejjen!! inte på torsdag, inte på onsdag men på tiiiiiisdaaaaag!

Ibland så överaskas jag av hur gulliga ni läsare är, hur ni bryr er och tänker på mig i diverse oanade situationer. Jag blir alltid lika rörd och det är kul att ni blir fler och fler En gullig läsare skickade mig ett meddelande på facebook och var övertygad att jag och Lohan har samma pjux. Absolut, Burberry ballerinas är det, så rätt, aldrig fel! classy och fungerar såväl i vardagen som till partey. Lohan har dock årets modell och den lite mer "chell" och "billiga" ´medan jag har förra årets modell i den mer rustika och dyrare klassen haha inte för att jag betvivlar Lohans köpmöjligheter då hon säkert köpte 10 par, 1 par för att gå mellan bilen och la playa, ett annat par för att gå från ica butiken till bilen, ett tredje par för att rensa ogräs med i trädgården, you get thä point Men jag gillar Lohan, hon och jag är lite lika på sätt och vis, vi gillar båda att gå på gatusten och så…

Såg det här inslaget från Oprah på youtube och tårarna började falla längst kinderna. Vilken otrolig tjej! vilken livskraft! Jag tänker mig själv in i hennes situtation, hade jag kunnat säga att jag hade velat överleva krashen? Hade jag suttit och gråtit dag ut och dag in i självömkan? Det vet jag inte, men jag skäms att jag över mitt ärr som i jämförelse är en skråma skämts att bära kortärmat, att låta ärret visas för allmänheten. Jag skämdes för min arm i mina tidigare dar, det var fel på min arm, den var abnormal. Minns än idag en av många kommentarer fällda från unga sinnen utan bättre vetande "Är det en cp skada?". Jag var 9 år när jag fick höra den och jag minns den än idag. Jag tyckte pojken som fällde kommentaren måste ha vart allt bra korkad men jag skämmdes, för folk reagerade ju, det måste alltså vart något fel på min arm.

Det ni ser på min högra underarm här är en andra gradens brännskada som uppkom när jag var 4 år gamal och fick en kastrull med kokande äggvatten övertippat på min arm när jag skulle sträcka mig över spisen.

Det var en smärta man inte kan förstå om man inte upplevt det, en smärta jag inte minns, men vad jag utvecklat från detta är en förståelse och medlidande som är svårt att uppnå om man inte själv upplevt liknande smärta. Behov inom mig att kunna få hjälpa andra växte omedvetet.

Nu skämms jag inte över min arm och kan inte förstå varför jag någonsin gjort. Den är underbar, den är jag, den visar att jag har levt. och den påminner mig dagligen om att visa medkänsla.

Jag förstår egentligen inte varför jag aldrig nämnt det här tidigare i bloggen, när man börjar prata med folk så visar de själva lite ärr de har här och var. När man öppnar upp sig så märker man, man är aldrig ensam.

Som jag berättade för er för några veckor sedan så är jag inte en sådan som sitter och tycker synd om migsjälv längre stunder, om någonsin, jag har ingenting att gnälla över, heartaches kommer, de går, sånt är livet, det är inget som ska dra ner en i en mörk spiral. Min filosofi är att allting händer för en anledning, allting kan inte gå som smort, man lär sig från det, man växer och drar lärdom.

Vem hinner först? 1…..2……3……RUUUUUN!

Har ni någonsin kännt att ni bara ger och ger men får aldrig någonting tillbaka? Det här är någonting som kan sättas in i vilken situation som helst i livet, men i slutändan så fungerar det inte. Det måste vara ömsesidigt. De senaste månaderna har jag gett, gett, gett så mycket av migsjälv och finner mig nu helt utpumpad på energi, mina vänner har märkt att jag inte är samma glada person längre och undrar. vad ska jag göra när jag lägger ner så mycket av migsjälv på något som bara ger tillbaka bråkdelen av det givna? Jag har kommit till den punkten där jag känner mig tom och likgiltig, jag har inte ens energi kvar att bry mig, jag är utpumpad på allt som finns och det är inte en kul kännsla kan jag lova. Det är intressant hur saker och ting kan vända så totalt på en endå relativt kort tid, något som gjorde mig lyckligast i världen, fick mig att gå i extas har nu vänt om och blivit något som har sugit ut varenda droppe ur mina ögon. Jag blir så självdestruktiv mot min kropp när jag är olycklig, inte för inte att min kropp ser ut som den gör. När jag stänger av mina känslor så stängs hela min kropp av totalt, jag försöker äta men så fort jag tagit första tuggan så försvinner hungern och matstrupen blir blockerad.

Tårarna faller medan jag skriver det här, men det är sista dropparna som någonsin kommer spillas på det här.

Upplevde ett av mina klantigare moments idag.Har var lite småförtjust i den här klänningen de senaste veckorna. Tittade på den för 4 veckor sedan kanske och ba waow, den är allt bra snygg! den var på 20% jag ba joo men om jag håller ut lite till så kanske priset dimper ner på 1700 kr och då känns det okej att köpa. Men tror ni den gör det eller? Kom tillbaka nu och den finns fortfarande kvar, lika snygg, om inte snyggare. Provar den, waow, kan verkligen se mig i den, sjukaste brännan, struttar runt på Ibiza i solnedgången med tjejerna ätandes på en glass eller något liknande…går fram till kassan, ja nu borde det ju va fit for fight att köpa…

"Då blir det 2975 kr tack"
"Gulp……..äääääh, var den inte nedsatt till 2000 för bara 4 veckor sedan? har den inte sjunkit lite till?"
"Nää det var ett erbjudande vi körde med den veckan"

bajs…..så nu äre bara att hosta upp lite hard cash…nu måste den bli min hörrni! nu är det nästan tvångstankar på g här….

Jag gillar att ta på mig en stor kofta istället för en jacka, mycket mysigare

Mitt hår föresten, jag har bestämt mig för att aldrig mer slinga det