Jag tycker folk är ohövliga när de vänder sig om, tittar med arga blickar när en liten unge skriker lite medan en stressad mamma står lutad över barnvagnen och försöker trösta ungen. Satt på tunnelbanan hem när en sån här situation införträffade. Verkligen ALLA tittade på ungen med aggro blickar. Inte jag dåra, jag tittade med en aggro blick på alla som tittade på en aggro blick på mamman. Förstår de inte att det är mycket jobb att vara småbarnsmamma och hon hade inte bara 1 unge utan TVÅ!

Jag tycker man ska visa mer respekt för världens svåraste jobb, att vara mamma. Iof så förstår jag inte varför bebisar är så olyckliga, speciellt på offentliga platser, eller det förstår jag visste, de vill ju helst vara hemma och leka med leksaker, inte åka på jobbiga tunnelbanor och rullas runt på smutsiga gator i stan!

Själv som unge så kravlade jag runt dag ut och dag in i våra lekrum, jag satt och frodade på en toscansk herrgård i mina unga år och jag mådde brao, kanske däför jag var en sån lycklig unge? Trillade ju förtusan ner baklänges ner för en stentrappa som en 3 åring, reste mig upp, tittade mig omkring, lite omtumlad, borstade av mig och gick vidare.

Själv så ska jag respektera mina ungar när jag får dem och INTE släpa med dem på bråkiga tunnelbanor och smuttsiga stadsgator, de ska leva la dolcevita med hemmalagad välling runtkrypandes i små kashmere outfits mellan lekpassen.

har traskar jag runt med ett fett leende på läpparna!

Här växte jag upp