Var på ungdomsmottagningen för några veckor sedan (vilken väntetid!). Med mig i vänterummet så satt det en skolklass, jag skulle tippa att de gick i 7an-8an, de var mycket faschinerade över allt som omgav dem, jag tror faktiskt de kännde sig lite coola av att befinna sig på en um. Lite längre bort satt det lite äldre killar och tjejer som såg rätt skrämda ut, man kan ju undra varför? Själv så satt jag och läste boken Snabba cash som jag tycker är rätt bra faktiskt.

Medan jag satt och slukade boken, sida för sida så kunde jag inte undgå att överhöra skolklassens konversationer:
"Alltså om JAG har klamydia då måste ju liksom HAN ha det, alltså!" tjej
"Vadå, vem är han?" tjejkompisen
"Har du haft sex?" kille brevid
"Vem menaru du?? tihii" tjej
"vadå flera?!" kille

och såhär fortsatte deras konversation, de hade en slags stolthet i deras röster när de berättade om det som skrämde mig, hur äckligt det var med kondom etc, hur de var såå oroliga över att ha fått klamyydiiiaaa för då lär ju 90% av klassen vara infekterad.

Nej. Ni vet ju hur jag känner för sådant här. Jag tycker det är lite sorgligt. Men visst, det är deras val, jag hoppas bara de har tänkt igenom det väl. De satt där, spacklade från topp till tå, med deras små outfits. Jätte söta, hela bunten. Men tjejerna hade vart dubbelt så söta utan allt det sminket, all den foundation de hade som tog bort deras huds fina lyster. Man såg hur de gav mig lite blickar, de kännde sig väl vuxna. Jag önskar jag ställt mig upp och ropat åt dem att springa ut i parken och leka kull! det jag sysselsatte mig med som 14 åring.

Jag antar det är andra tider nu…


Jag den dagen – såg lite ut som en bov.