…is that they don’t like you for one reason; and that is, you have more talent than they could ever dream of having."

Det värsta jag vet är våldtäktsmän. och mobbare. de två ligger på samma låga nivå. Mobbare tror sig vara bättre. och det äcklar mig. att ha en blogg medför påhopp. kritik kan jag ta. men påhopp, det är så lågt, så sjukt låg, så det tillåter jag inte. att försöka bryta ner någon psykiskt. gör mig rosenrasande. allting postas under "anonym", fattar ni inte hur det framställer dig?! du vågar ju fan mig inte ens stå rakryggad för det du tycker! skriv en plats, en tidpunkt så kan vi mötas öga för öga och så kan du få säga alla hemskheter i världen till mig! men som jag trodde, det vågar ni inte. för ni är sånna jävla fegisar så det finns inte.

Jag står får det jag skriver, det jag gör, det är mer än vad man kan säga om er.

Det tar i hjärtat när sånna talangfulla människor säger de har blivit mobbade hela deras liv. Om det är något jag gillar så är det att hjälpa folk i underläge.

Andrew – Paul Potts – och jag – vi må alla vara offer av mobbning – men jag skulle inte kalla oss offer – vi är alla vinnare – men jag förlåter och det hoppas jag alla andra som fått utstå påhopp gör – för det har gjort mig så mycket starkare-

och så skadar det inte att varje månad få det bekräftat i en check.