Jag ljuger inte för någon och minst sagt så ljuger jag inte för migsjälv. Ärligheten varar längst så det är bara att vara realistisk mot sigsjälv och sin omgivning.

Jag har absolut ingenting emot iranier, fransmän, japaner, koreaner, sydafrikaner etc. Jag är en ovanligt öppen människa om man jämför med andra från samma omgivning. Det finns en del bekanta i min social circle som inte anser att folk från tex Kungsholmen(!!) är värda att prata med dem och verkligen inte tillräckligt fina att umgås med, de umgås alltså enbart med personer från samma klass som de själva. Det är den stämpeln ni försöker sätta på mig, I’m sorry to break it to yall, sån är inte jag.

Jag har själv vart utlänning 3 gånger. Fast dock så sattes vi i ett annat fack än va utlänningarna i Sverige sätts i. Man sattes i det högsta facket i de länderna vi bodde i. Så nej, jag vet inte hur det är att vara utlänning.

isf har det sina fördelar att vara utlänning – me lajk it all the way :) Vårt crib i Paris – St.Germain en Laye

När jag säger att jag aldrig haft en "svensk utlänning" som vän så är det inte självvalt, det jag ville pointera är att det är väldigt svårt när man bor i ett sådant segregerat område. Jag hade mer än gärna velat knyta lite kontakter i andra förorter till Stockholm. Men det gick inte. Såklart man inte har kunnat prata med en, då man är mer eller mindre isolerad. 99% av de med annan hudfärg är ju adopterade around here och för mig är adopterade personer svenska och inte utlänningar.

Själv så har jag har märkt redan nu att jag har dragits till killar enbart från samma del av samhället som jag själv, man gör det omedvetet. Om du är en medelsvensson så dras du till medelsvenssons. Något inom oss letar efter ens jämlike, "Du och jag, vi kommer från samma grund" – det är som en trygghet i sig. Att man vet att personen inte är ute efter tex financiella tillgångar.

Början av gymnasiet var lite av en tumult för mig då man på Kungsholmen kastas in i en mångkulturellmiljö med mycket samhällsskillnader. Jag är van vid det mångkulturella så det hade jag nada problem med. Men det jag var chockad över, helt ärligt, var den ekonomiska situationen, nu vill jag inte låta dryg på något sätt, jag vill bara säga exakt hur jag tyckte och tänkte. Jag trodde verkligen inte att ungdomar jobbade så mkt som de gör. tycker det är nog med skola :)

Här är jag, taggad och glad i Laguna Beach, Caliphårnjia, håller på att äta ett äpple för 70 kr men märker inte att det går en uteliggare bakom mig, och vi stod där ett bra tag, jag tänker liksom "Det här är Laguna freaking Beach – här har det alla bra" så ignorerar mina ögon resten som inte hör till bra.

Det är därför jag tror det skulle vara ypperligt bra för mig att få lite mer vänner från andra uppväxter som kan reality checka mig. Då jag vet att min uppfattning av pengars värde är lite spårat. Men vad ska jag säga, jag vet ju att jag har ett problem så det är ju bra att jag vill ta itu med det? Skaffa mig ett jobb och själv få känna på hur mycket tid och svett det krävs att tjäna ihop en 500 hundring som jag så lätt kan bränna på 2 flaskor shampoo.

Ni säger att ni vill hjälpa mig med era kommentarer, men jag måste säga att era kommentarer har inte vart de mest vägledande jag vart med om, tvärt emot. Men jag må ha uttryckt mig lite skruvat och lite för provocerande, men sånt händer. Det är ju på ett sätt ett bra tecken, I am no robot, I am human, and I mess up time to time :)