Nuförtiden så ska alla växa upp så fort. 13 åringar har sex, dricker kaffe/latte, röker, super sig fulla, sminkar sig (tjejer), klär sig som 17 åringar. Vad hände med barndomen? Varför har alla så bråttom att bi vuxna? What’s the rush?

 Har fått mycket klagomål och anmärkningar angående mitt sätt att skriva, uttrycka mig, klä mig etc. Men ni har helt rätt i det ni säger, jag är inte "the mainstream stockholmare" och kommer aldrig bli. Jag är alldeles för internationell för Stockholm. Här jobbar alla stehårt för att passa in i mängden, jag däremot vill inte ens fylla mallen som den idealistiska storstadstjejen, det är alldeles för lätt. Vi har redan alldeles för många av dem. Är det det ni reagerar på, att jag sticker ut?

Jag tänker aldrig låta barnet inom mig tystas ner, nuförtiden så tystas det ner för fort. Jag gillar inte den här utvecklingen. När jag var 13 så lekte jag, jag lekte….och jag…..lekte? i mig fanns inte tankar om sprit, visste knappt att man kunde ta på killar, droger?va? string? -det var något strippor hade på sig. Jag kommer ihåg när jag som 14 åring såg Christina Aguileras – Dirty video för första gången på MTV, jag mådde mentalt dåligt, what has the world become?
 
Var aldrig rädd för att vara barnslig, skratta, vara oseriös, bjuda på digsjälv, det är det som förgyller livet. Förlora aldrig barnet inom dig. Idag så är det sällan man se någon le på gatan, det är stress och hårda blickar man möts utav, är det så man visar sin framgång och intellekt? Att få någon att skratta är den högsta formen av intelligens, tänk på det.

Jag tror att många utav er tror att jag inte kan föra ett djupt eller intellektuellt samtal, ni tror inte ens att jag kan skriva, allt detta baserat på att jag tar livet med en klackspark och ett leende på läpparna. Vem som helst kan skriva efter en svensk gramatikbok, det är lätt….och tråkigt. Våga utveckla det svenska språket, tänj på gränserna, testa och smakar på orden, det gör jag!
 
Jag läser bara 2 bloggar, jag klarar inte av det sättet the mainstream bloggare skriver på, jag SOMNAR halvvägs genom den gramatiskt korrekt skrivna meningen. Jag tänker inte länka till dessa bloggerskor då dom liknar mig mycket och jag tänker bespara dem era kommentarer. :) Jag har aldrig druckit en caffe latte eller kaffe för den delen i hela mitt liv. Jag tar hellre saft och bulle än Latte och cigg (som många av ens vänner tar) . Jag tar inte på mig ett Gina Tricot linne, leggings och svarta boots med lite klack på morgonen som 90% av tjejerna i Stockholm gör (jag säger nu inte att det är fult, bara väldigt okreativt).
 
Svenskar är så tråkiga, de följer en manual till livet känns det som. Ungefär som livet redan är planerat när man föds. Gula villan, Volvon, hunden, 2 barnen, 2 arbetande föräldrar, jag gäspar! Jag och Felix diskuterade bra länge om hur svenskar är så mesiga, allt för tryggheten, det bekväma. Vi ska båda ut och leva livet till fullo, bo och resa över hela världen. Men vi kommer dock från samma omständigheter, förälder med internationellt jobb, bott i många olika länder.
 
Jag kan inte ens tänka mig den hemska tanke att ha bott i Äppelviken i 18 år…..irad……då skulle jag lugnt vara en lattedrickande, "förlora-oskulden-när-ja-va-13-o-full-på-första-festen",rökandes dryg beatch. Ni som tror att jag är helt pantad och inte kan ett skvatt, jag kan så mycket mer än vad man någonsin kan lära sig från en bok. Jag har upplevt och sett saker som en bok aldrig kan beskriva, utvecklats och mognat på helt andra sätt genom att bo i 5 olika länder än vad man skulle gjort om man enbart bott kvar i Sverige. Att vara världserfaren är i mina ögon något helt ovärderligt och tyvärr något som de flesta svenskar saknar.